Utvidgad tillämpning av regeln i 2 kap. 2 § skadeståndslagen om ansvar för ren förmögenhetsskada

Artikel forfatter: Lena Westrup
Position: Biträdande jurist
E-mail: westrup.lena@gmail.com
Organization: Mannheimer Swartling Advokatbyrå
Utgave:
4, 2011
Sprog: Svensk
Kategori:

Lena Westrup, biträdande jurist på Mannheimer Swartling Advokatbyrå, har i sin examensuppsats vid Juridiska fakulteten, Stockholms Universitet, belyst frågan om utomobligatorisk ersättningsskyldighet för ren förmögenhetsskada när skadan vållats genom brott.

 

Det är en huvudregel i svensk skadeståndsrätt att utomobligatorisk ersättningsskyldighet för ren förmögenhetsskada föreligger när skadan vållats genom brott. Liksom oftast är fallet inom juridiken är denna huvudregel dock försedd med undantag. Ibland föreligger skadeståndsskyldighet för ren förmögenhetsskada trots att ingen brottslig handling företagits.

 

Men situationen kan också vara den motsatta. Ibland anses skadeståndsansvar således inte föreligga trots att ett brott har begåtts och trots att detta brott orsakat en ren förmögenhetsskada. Medan den första kategorin av undantag behandlats tämligen utförligt i olika skadeståndsrättsliga sammanhang har mindre uppmärksamhet ägnats den senare typen av undantag. Det just denna senare typ av undantag som Lena Westrup tar upp i sin uppsats.

I förarbetena till skadeståndslagstiftningen anges som allmän princip i svensk skadeståndsrätt att den som överträtt en handlingsnorm ska bli ersättningsskyldig endast för sådan skada som drabbat det av normen skyddade intresset. Lena Westrup jämför detta i sin uppsats med den s.k. adekvansläran, som ursprungligen uppstod ur ett behov av att motverka att det skadeståndsrättsliga ansvaret blev slumpmässigt.

 

Lena Westrup konstaterar att den i Tyskland grundade läran om skyddat intresse successivt har fått allt större genomslag även i den svenska skadeståndsrätten. Att ansvaret för genom brott vållad ren förmögenhetsskada ska begränsas med hjälp av denna lära anges i förarbetena och torde idag inte längre vara ett speciellt kontroversiellt påstående. Stöd för detta går att finna i såväl praxis som doktrin.

 

Lena Westrup lyfter i uppsatsen fram ett fall som har anknytning till försäkringsbranschen. Det är ett fall som 1994 togs upp i Högsta Domstolen (HD).

 

Uppsatsen återfinns i sin helhet nedan (pdf-fil)